Cykelns historia

Cykeln är äldre än vad många tror. Enligt vissa beräkningar fanns det cykelliknande fordon så tidigt som på 3500-talet f.Kr. Sådana ”cyklar” har hittats vid utgrävningar bland annat i dagens Irak. De antas att de användes som hjälpredskap inom jordbruket. Cykeln har spelat en viktig roll i mänsklighetens historia och den har gjort att allmänheten, inte minst kvinnorna, har kunnat ta sig runt i samhället. Det sägs ibland att ingen uppfinning har främjat jämställdheten så mycket som uppfinningen av cykeln. cykling är en fortsatt trend bland unga och äldre. Många använder cykeln för att ta sig till jobbet eller skolan, men den är även populär för motion och rekreation.

De första cyklarna var farliga

Det första fordonet som liknar våra tiders cyklar var den så kallade draisinen som uppfanns av en tysk baron år 1817. Enkelt beskrivet bestod draisinen av en bjälke med en sadel, placerad över två hjul. Pedaler fanns inte, utan föraren fick sparka sig fram. Om man behövde bromsa var man illa ute, för någon broms fanns inte heller. Draisinen blev aldrig populär hos allmänheten, utan betraktades mest som en kuriositet. På 1860-talet utvecklade fransmannen Pierre Michaux den så kallade velocipeden. Velocipeden hade ett större hjul fram och ett mindre där bak. Pedalerna satt i framhjulet och hela konstruktionen var gjord av järn och trä. De var väldigt obekväma att köra med på dåtidens kullerstensgator och kallades för ”boneshakers” av allmänheten. På 1860- 1870-talen utvecklades velocipederna och det kom nya modeller. För många var köpet av en ny velociped som att skaffa en ny säng. Det var en pryl som man förhoppningsvis skulle ha med sig i många år och därför lönade det sig att välja rätt.

Velocipedkonceptet utvecklades och många nya innovationer uppfanns. Den största nyheten var den så kallade höghjulingen. Den liknade velocipeden men sadeln var placerad ovanför framhjulet. Höghjulingarna blev populära bland unga adelsmän och trenden var att framhjulet skulle vara så stort som möjligt. Ofta var framhjulen omkring 150 cm höga. Eftersom föraren satt så högt upp, och det inte fanns några bromsar, var de förstås väldigt farliga att köra. På 1880-talet hade tekniken utvecklats så att man kunde bygga cykelkedjor och kedjedrivna cyklar. De cyklarna kallades för säkerhetscyklar eftersom de var betydligt säkrare än höghjulingarna. Skotten John Dunlop uppfann det luftfyllda däcket och innerslangen år 1887 vilket gjorde cyklandet mycket lättare och bekvämare. På 1890-talet blev cykeln populär hos allmänheten. Den gjorde det lätt för vem som helst att förflytta sig långa sträckor. Idag är cykeln en naturlig del av vår vardag och många svenska städer utarbetar cykelstrategier för att göra det lätt för folk att färdas med cykel.